Det känns som om något sprängs i mig. I slowmotion. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra!?

Det är inte ofta jag skriver här.. Men det är för att jag inte alltid behöver skriva av mig eller mår dåligt. Den här bloggen har jag för att kunna skriva av mig utan att någon ska behöva ta illa vid.

varför har allting börjat snurra? Hela min hjärna är upp och ner och det funkar inte som det ska. Allt har blivit så fel. Allt känns så fel och jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vill inte såra någon som är min bästa vän, men jag vill ändå inte lura i honom en massa saker. Det är fel fel fel!!! Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra..

Jag hatar att tänka, tänka tillbaka på allt som har hänt. Jag förlorade min bästa vän för några månader sen. Hon förvandlades till en helt annan människa. Hon var inte sig själv lik. Jag kände att jag inte kunde lita på henne längre. Men fan lättar det inte att tänka tillbaka på skiten. Fy fan, hatar detta. Fattar fan inte varför jag ens snackar med henne ibland. Gör det knappt längre. Men detta är tugnt. Jag hatar det här, allt som hände i höstas flyger på mig.. NU! Men vad i helvete undrar jag.. Hon var inte som jag trodde hon var. Hon valde en annan väg i livet. Hon blev falsk. Fler bårk och detta slutade fan inte väl. Hon spred rykten om mig och sa en hel jävla lögner. Fy fan, men nu har hon bett om ursäkt och skit.. Men jag tänker för i helvete inte förlåta henne. Fattar inte hur hon kunde göra så, hon sa ju "vi kommer vara bästavänner livet ut". Men fuck att det kommer hända eller? Du finns inte där för mig. Du bara påstår en hel jävla drös med skit. Det kommer aldrig bli som förr, tänker fan inte snacka med dig. Fattar du inte!? Fattar du inte att jag inte orkar med det här längre. Jag orkar inte länger. Allt kommer börja om från början och bli åter ett helvete. Så jag lever vidare, fattar du? VIDARE!

Varför är allt så komplicerat ibland? Ena stunden känner man sig underbar, älskad och vacker. Sedan omvandlas ens tankar  bara till de negativa. Jag är tjock, jag är ful, jag är äcklig osv. Varför blir det så? Helt plötsligt rasar allt och det folk har sagt till en blir som ens skuggor. Man skriker, man gråter. Man slår på saker. Men inte hjälper det. Det hjälper inte alls! Så man får ta sig samman, gå till ett rum där bara du är. Och sätta dig ner på golvet, på en säng eller en soffa/stol. Blunda, tänka och andas. Även om ens värld rasar samman, går det lika snabbt att bygga upp den. Bara med lite tålamod och med alla positiva komplimanger i bakfickan då är det inte svårt.

Ibland undrar jag om folk förstår vad jag menar när jag säger vissa saker, ibland känns det som om jag förklarar väldigt krångligt. Iallafall så har jag börjat tänka väldigt mycket på vad som hände för ett halv år sen. Det är ingenting jag gillar att prata med om sådana jag inte känner speciellt väl. För, var ska man börja? Tycker att jag bör skriva ner detta någonstans, så gör det här.

För ungefär ett halvår sen blev jag trackaserad och kallad för saker som: "skabb", "äckel", "hora". Jag förstod inte  varför. Varför kallade de mig för det här? Varför!?När de såg mig ute på byn gick de efter mig, försökte spotta på mig, knuffade på mig och ville bara slå mig. Men de lyckades inte slå mig för jag gick iväg, däremot lyckades de spotta och knuffa mig. Jag ville inte hamna i trubbel. Verkligen inte. Så jag brukade oftast hålla käften. Men det gjorde aldrig situationen bättre, så en dag sprack jag ordentligt! Jag skrek åt dem : " Vad fan har jag gjort er!?" Puttade till de som rörde mig, alltså de som knuffades, men det blev bara värre. Jag var verkligen förbannad, där sprack min bubbla! Jag kände hur ilskan for genom kroppen och hur jag ville skrika. Men det skulle inte hjälpa. Jag kände hur jag inte ville gå till skolan på ett tag, men jag gjorde det ändå. Jag var illa tvungen! Jag gick dit varje dag med en klump i magen, kände hur jag ville vända om och springa hem. Gjorde jag det ? Nejdå, jag fortsatte bort till skolan. Det var ända sättet att besegra dem. Att stå emot deras ord och hot. Jag gick till en kurator, pratade med henne gång på gång och hon tog tag i problemet. Det lugnade ner sig och blev bättre för var dag.

Så mitt tips till er som blir utsatta för sådant här var dag är:

•  Prata med någon som du litar på, tex. kompisar,föräldrar, kurator, skolsyter, lärare osv. som kan hjälpa dig att ta tag i problemen.
• försök att ta tag i problemet utan att göra något dumt eller förhastat som tex: Slå tillbaka eller så. Jag lovar dig, det löser inga problem!
• Försök att ingrorera vad de säger, gå bara därifrån!

Kramar